Minneapolis Feb 5 1914
Elskade Brordotter Ditt bref av den 1 Jan kom mig tillhanda först för några dagar sedan. Så det synes var något riktigt galet med det Kungliga Svenska Postverket eller er det er visa Postmestare der på Ön, så vis att han ej känner till att det finns ett land på andra sidan Atlanten som man benämner U.S.A. Jag tror detta. Och att han hade att fråga sig för först innan han sände ditt bref. Hvarför jag tror detta er att igår fick jag ett bref tillbaka från Washingtons Döda Brefs Departement som jag skref och sende till dig den 11 Dec 1913. Brefvet stämplat i Östersund och på den stora Ön som Norderön kallas. Hur många millioner innevånare er der vet jag ej. Men det synes mig att en postmestare skulle göra en förfrågan om der fanns en stad, socken, by eller gård kallat Tivarsgården om han ej visste så sjelf. Om han ej kände adressaten sjelf som torde vara för mycket begärt af en Kunglig Svensk Postmästare på en Ö stor nog för en kafffebricka. Jag undrar ej att du seger dig ej ha fått några svar på dina bref nu. Jag har sent vykort också iblandt till dig och Elsa men troligen har de blifvit tillbaka sent och bränt her ty min adress var ej på dem. I det senaste var min adress och det blef sent mig från Washington efter varit her igen. Well, det kan inte hjelpas. Få se nu om jag har bättre lycka. Jag skall nu försöka om de känner Halfvarsdotter. Det synes mig då att de skulle hafva hjerna nog att en Christian Eriksson också måste vara en dotter av någon om hon ej ber fadrens dopnamn i stället för ett familjenamn.och ett skaft till Halfvar som det knapt ginge an her åtminstone. Men sak samma, jag tror att den der postmästaren er så råbarkad att han behöfde en ledsagare för att finna sig tillrätta om han komme så långt i världen att han såge Frösön. Som jag se av ditt bref frodas du vel. Godt det, det besta her i livet er hälsan. Och jag hoppas att du framgent måtte hafva denna goda förmån. För min del får jag säga att jag er ganska bra för en gammal ungkarl. Jag förstås kan ej vara så frisk och ostyrig som en ung men man får tänka på att man var så och så. I går var det 5 år sedan som jag började mitt arbete ssm jernvägs Polis och på denna tid har jag varit från arbetet i 13 dagar som jag ej fick betalning för och då var jag så sjuk att jag ej kunde komma ut. Detta tror jag er ganska vackert gjort av en gammal krake som mig. Du säger dig tänkt resa hit. Men du vill ej om jag ej er her. Jag hade nästan lust säga rent ut att om du verkligen tänker så. Så er det inte verde att mera tänka derpå ty du är då oduglig för detta land. Förlåt mig. Jag förstår allt din tankegång. Du låter din tanke få det besta af dig. Men att måla kanske en vild taflaq av landet och vad som kunde möta dig. Vi ero ej några vildar her. Och om du komme hit till Minneapolis så kunde du blifva känd med cirka 125.000 skandinaver, er det mycket mera på Ön? Och om jag skulle hitta på att kola av så vore det nog många flera som ej glömt bort alldeles att prata lite Swed med dig. Men jag ska våga med dig att du ej er her över ett år innan du kanske som en stor del glömt bort svenskan och talar blott engelska (som ingen knappt förstår). Det er ej i min tank ej något verre att komma för arbete her än om du går till Östersund, den ända skillnad vore att du kanske funne bettre betalning och kanske lättare och trevligare arbete detta dock i förhållande till villighet att tjäna och hvad man kan göra. Men man måste lära och detta kan hvem som helst om man blott vill framåt. Men du er sjelf din egen domare, jag vill ej med detta locka dig långt från detta. Självbeslut och handling derefter er det bästa. Och om du skulle besluta så er det nog bättre ” förr dess bättre”. Du tror ser jag att jag troligen kommer hem igen. Detta er en sak som jag knappast vill beröra, ty att säga sanningen rent ut så har jag ej mera någon lust därför. Och jag tänker föga i den riktningen. Men för det andra är det så att jag börjar smått tröttna och om jag skulle vara nödsakad sluta från ett eller annat så kunde det hända att jag såge det bäst göra det. Ingen kan och jag sjelf ej vet hvad som kan hända i den vägen ty sjelf kan jag besluta mig för något så hastigt att det kan förvåna mig sjelf. Det kunde allt hända att jag vore på Norderön Midsommar för att jag väl nu fast jag ej har någon tanke i den vägen just nu. Well, her sitter jag nu och skrifver en hel del som ej torde intressera något Jag skulle väl skrifva något om nöjen, balar, modet och så an kan jag förstå. Men ack du får ursäkta mig. Du får komma och se sjelf. Vederleken, ja vi har knappt haft någon vinter att säga ännu före jul var det härligt solsken och varmt så blommaor och löf börjja synas. Sedan dess ha vi haft blott få dagar att det känts vinter någon snö är det ej att nämna, i går blev marken lite vit men troligen går det med snart. Det har hittills varit den varmaste vinter som det er rekord på her och efter detta blir det nog ej många kalla dagar ty vintern är vanligen över i mitten av Mars. Af nöjen finns det nog mycket i en stad som denna, för min del går jag lite ut, jag går dock mycket på de olika teatrarna på qvällarna iblandt. Ungdomen roar sig denna tid mest med skridskoåkning på sjöarna och i olika parker rundt och inne i staden, att uppräkna allt skulle föra mig för långt. I mitt förra brev sende jag julkort till dig och Elsa. Jag ska nu senda dem igen samt kuvertet så ni kan se att det gort resan en gång, när det nu kommer har det gått en hel del om jag räknar 6 000 engelska mil blir detta 12 000 0ch så tillbaka från her igen till Washington och tillbaka igen omtrent 2 000 och så till Norderön igen 6 000, så har det rest 20 000 mil. Så ni får förlåta julkorten om de kommer sent och trötta. Tacka er Postmästare för det. Om jag hade honom her skulle jag tacka honom sjelf. Så han hamnade var han skulle vara. Jag skall dock senda dem i ett annat brev till Elsa så fort jag kan. Det er nu sent på qvällen och mitt verdfolk haar gått till vila hör jag och det er nog best att jag med kryper till kojs. Jag ska försöka drömma om någon af dessa sköna Mör du tyckes hafva i tanken. Tack ska du ha men innan du väljer ut en för mig så vill jag hafva en noggrann beskrifning på den utkorade, ännu vill jag ej taga vad som helst, nej då. Hon måste varken vara för lång eller kort, fet eller mager, skön eller ful, arg eller god, vis eller dum, ung eller så gammal att hon måste taga vatten i mun för att smälta socker. Mycket annat med som jag vill specifiera noggrant innan jag säger ”Kom min sköna, her skall du finna din trygga hamn för vestanvinden som ej var att finna för dig rundt den stora Ön i Storsjöns böljor”. Men Christina, jag måste sluta denna gång fast jag vet att jag ej skrivit hvad jag borde ännu men jag hoppas snart få återkomma och kanske då något bättre eller också ännu bättre få tala muntligen med hvarandra. Förlåt mitt slarviga bref. Helsa alla bekanta var sådana finns. Gör Postmästaren bekant med Christina till hernest. Lev väl önskar af hjärtat
Din Onkel Paul E. Hagfield 2515 4St
|